Filosofi en lördagsmorgon
Är inne på andra koppen morgonkaffe. Mmm! Frukostäggen kokar på spisen och Benjamin spelar sitt NintendoDS - i vanlig ordning. Härligt med helg! Då får man tid på sig att vakna i egen takt och äta frukost tillsammans. Högre mysfaktor får man leta efter. Jag är så glad för det jag har, samtidigt som man drömmer om mer.
Jag tänker ofta på det där. Folk pratar ständigt om allt de vill ha, grämer sig över det de inte har och hinner sällan stanna upp och tänka på vad de faktisk har. Här sitter jag och lever på knappa existensminimum. Visst är det svårt och deprimerande emellanåt men jag försöker fokusera på maskrosorna i gödselhögen, istället för på all skit. Varje gång kommer jag fram till att maskrosorna trots allt är ganska många och att de lyser upp min tillvaro.
För vissa flyter livet på i all tänkbar lyx och bekvämlighet. För andra känns hela livet som en tungrodd prövning. Sedan finns det liv som levs på alla skalor däremellan, förstås. Men extremerna är ju mer intressanta att fundera över. Är t.ex. en rik person verkligt lycklig? En fattig verkligt olycklig? Jag tänker på vad jag upplevde i Afrika. Folk har i allmänhet så lite men verkar ändå så lyckliga, avslappnade och generösa. Här har vi mer men verkar ändå så missnöjda, stressade och är mer egoistiska. Hur hänger det ihop?
(Skrivpaus)
Nu har vi ätit frukost och så har Maju (idiotens unge) kommit för att leka med Benjamin. Ett glatt återseende! =) Jag har ju motsatt mig all kontakt med idioten men tycker samtidigt att barnen inte borde lida, så därför har de nu fått träffas för några timmars lek och spel. Dessvärre står det klart för mig att det inte kommer att fungera i längden eftersom idioten genast började be mig på sina bara knän igen. Så PATETISKT!!! Jag känner mig så äcklad...
Jag hoppas ha energi nog att ta ut barnen i det fina vädret och kanske bjuda dem på varsin glass senare.
Nu är det dags att diska efter frukosten så jag får säga Hejdå! för denna gång.
