Livet på Blåskulla
Livet här på "Blåskulla" är en enda röra. De enda fasta punkterna är upp på morgonen, lämna på dagis, jobba, hämta på dagis och i säng. Allt däremellan varierar något sanslöst från dag till dag. Ena dagen är man som en fjortis på rosa moln och andra dagen krälar man som någon slags Gollum i djupet av en mörk, slemmig grotta. Allt beroende på vilka kombinationer av livets ljuvligheter och djävligheter man råkar dra ur Mr. Murphy´s tunna med lotter...
Inte en pinal har idioten kvar här, vilket känns bra om man bortser ifrån att han med flit lämnade smågrejer kvar som han senare kunde ringa mig om när saknaden av mig blev för outhärdlig... =/
Jag har fått utså en del telefontrakasserier, förföljelse med gnäll å vädjanden, försök till utpressning, mutförsök, påtvingad fysisk kontakt och även försök till tvångsåk i hans bil (som jag betalat). Det har han inte fått något för! Jag tror jag ska byta efternamn till typ: de La Glaciére, eller nåt. Haha! Så iskall har jag varit! Så frostig att han blev sur för att han tyckte att jag behandlade honom som boskap. Muahahaha!
Skit ska skit ha, sa jag...
När det stormar runt öronen är det skönt att ha vänner och familj omkring sig. Ett väldigt speciellt tack vill jag rikta till en viss dam med ruter i, som alltid kollar läget och finns där med stöd, uppmuntran, goda råd och kärlek! Du vet vem du är.. =) Tack också till min syster och hennes sambo för att de ställer upp när det skiter sig rent praktiskt och/ eller tidsmässigt. Till sist tack till min Mamma, som trots sin misstänksamhet (sprungen ur kärlek och oro för mig) finns där och kängar mig i baken lite vid behov.. Jag älskar er allihop och är tacksam för att ni finns! (Gäller även icke speciellt omnämnda.)
Ta hand om er själva, varandra och underskatta inte betydelsen av att kolla läget med era nära och kära lite då och då!
